Raul Sendic, legendarisk Tupamarosledare besöker Sverige: “Demokratin frånvarande I Uruguay”!

 

TUPAMAROSLEDAREN RAUL SENDIC (1925-1989)

Nedanstående reportage är från den 21 juni 1988. Många i Sverige har frågat om just den mytomspunne legendariske Tupamarosledaren RAUL SENDIC. Och i mitt arkiv hittade jag nedanstående text som är ett referat från hans besök i Kallhälls Folkets Hus en söndag i mitten av juni 1988 och som publicerades den 21 juni 1988 i dåtida autentiska dagstidningen Norrskensflamman.

Den 28 april 1989, det vill säga 10 månader efter mötet i Kallhäll avled Sendic av sviterna av den bestialiska tortyr han hade utsatts för att militärjuntans bödlar under sina 13 år, totalt isolerad i fängelset.

Militärjuntan var en bricka i `OPRATION CONDOR´, vars arkitekt var USA-presidenten Richard Nixons högra hand, Henry Kissinger.

D.E.

…………….

Raul Sendic, legendarisk Tupamarosledare besöker Sverige:

“Demokratin frånvarande I Uruguay”!

– Av Dick Emanuelsson —

JÄRFÄLLA (Nfl) Revolutionärer kan likvideras fysiskt, men deras verk lever alltid vidare hos folket. Raul Sendic, obestridlig ledare för Tupamaros är en av dem. I över 13 år satt han fängslad i diktaturens Uruguay. Spår efter tortyren märks och är iögonfallande.

Han har svårt för att tala.

– När han greps 1972 av militären sköts han i ansiktet. Kulan trängde in i ena kinden, klippte av en del av tungan och gick ut ur den andra kinden, berättar en av de församlade uruguayarna för Flamman. Han har kommit för att lyssna på den folkkäre och högst respekterade arbetarledaren som just nu genomför en europaturné.

Efter att han släpptes 1985 blev han opererad på Kuba för de skador han åsamkats i munnen. Men helt återhämtad är han inte.

Gäckade militären

Tupamaros var organisationen som ständigt gäckade militären. Den politiska inspirationen hämtade de från den kubanska revolutionen.

De väpnade attackerna mot militären och industriledarna gav organisationen stora sympatier, framför allt bland ungdomen, men även bland arbetare och bönder. Sendic själv, kom från sockerbruken där han organiserade lantarbetarna.

Vid valet 1972 erhöll Tupamaros politiska gren ”26:e Mars” 80.000 av de 300.000 rösterna som vänsterfronten Frente Amplio erhöll. Hela vänstern ökade sin andel av väljarkåren markant. Arbetarrörelsen var på frammarsch och det skrämde de härskande klasserna och USA–imperialismen. I juni 1973 grep en militärjunta makten.

Militärens gisslan

Men det var inte alla som tyckte att Tupamaros taktik och strategi var den rätta. Polemiken mellan den traditionella vänstern och Tupamaros var ofta hård och kom att få vissa återverkningar även i exil.

Men de gemensamma arbetsuppgifterna var större än meningsskiljaktigheterna.

Arbetet för de politiska fångarna var en sådan. Diktaturen sa rent ut att de höll Raul Sendic som sin gisslan. Varje angrepp mot militären kunde betyda döden för Tupamarosledaren.

Men kampen går inte att stoppa, och det var inte heller Raul Sendics önskan. Tvärtom, menade han inifrån fängelset, kampen mot fascisterna måste intensifieras, vilket skedde, framför allt i och med inledningen av 1980-talet.

Åldrats men kompromisslös

Han har hunnit att fylla 57 år men ser mycket äldre ut efter den svåra tortyr han genomlidit under gång. Blicken är flackande och när Flamman intervjuar honom fäster han inte ögonen på mig en enda gång. Håret är kritvitt liksom större delen av det väl ansade skägget.

Men trots det utåt svaga fysiska intrycket, är han lika järnhård och kompromisslös i sin inställning till sitt folks problem.

– Repressionen fortsätter, även om den inte är lika intensiv som under diktaturen, säger han. De väpnade styrkorna är intakta. Ingen av de ansvariga för mord och tortyr har straffats för sina brott mot Uruguays folk.

Och det är den stora frågan i dagens Uruguay. Tusentals medborgare dödades, försvann, torterades och fängslades under de 12 år militären satt vid makten.

När massmobiliseringarna och den kraschade ekonomin tvingade militären att överlämna makten till de civila politikerna 1985, ställde folket också krav på att de skyldiga skulle rannsakas en gång för alla. De ville inte veta av en ”Punto Final”, lagen som stiftades i Argentina och som frikände och gav alla militärer amnesti för begångna brott.

Men de två traditionella partierna Colorado och Nacional tog över makten på villkor att militären inte skulle antastas.

Folkomröstning

Detta väckte den folkliga vreden. Vänsterfronten Frente Amplio (FA) och en rad andra politiska och sociala organisationer igångsatte en namninsamling som krävde att en folkomröstning skulle avgöra frågan om straffrihet eller inte.

Tupamaros och dess politiska gren, MLN, ingår visserligen inte i Frente Amplio, kristdemokraterna har inlagt sitt veto mot detta. Men MLN har deltagit i arbetet med folkomröstningen. Och Raul Sendic är nöjd:

– I dag har mer än 25 procent av alla röstberättigade skrivit på och kräver en folkomröstning. Denna kommer att genomföras i slutet av året, berättar han.

Raul Sendic har fortfarande ett starkt stöd hos lantarbetarna. Han står i ledningen för organisationen ”Movimiento por la Tierra”, Rörelsen för jord. När han beskriver situationen för sina medlemmar är han bitter.

Lantarbetarna

– Lönerna ligger i dag, 15 år efter kuppen, 30 procent under nivån innan kuppen. Diktaturen sänkte de fattiga lantarbetarnas löner med 50 procent. Vi har lyckats återta cirka 15 procent. Men situationen är mycket svår.

De utländska ekonomiska intressena har alltid varit starka i Uruguay. Engelsmännen byggde upp en deformerad infrastruktur där alla järnvägar gick från landsbygden i riktning mot hamnstaden Montevideo. Exporten av kött och hudar var det främsta skälet till denna infrastruktur.

Landets bördiga mark har militären till stora delar lagt i träda.

– Av de 400 000 lantarbetare som fanns 1973 återstår bara 260 000. Arbetsdagen är 10 till 12 timmar per dag. Lönen är den lägsta i landet.

Jordreform

Behovet av en jordreform menar Sendic är nödvändigt.

– Vi har en jordreform på programmet. Men det finns inget gehör hos de politiska krafterna. Vi hade en diskussion på 60-talet om detta, men inget har konkretiserats.

Uruguay går en hård tid till mötes. Den ekonomiska krisen har kraftigt förvärrats. De utlandslån och den skuld som denna givit upphov till, känns i varje arbetarfamilj.

Samtidigt har den organiserade kampen, framför allt från fackföreningsrörelsens sida gett resultat. I förra veckan genomfördes en generalstrejk med en hundraprocentig uppslutning. Barrikader restes på Montevideos gator.

Ny militärkupp?

Inför den situationen och med folkomröstningen som skall genomföras i slutet av november i bakgrunden är det många som har farhågor om en eventuell militärkupp. Men Raul Sendic är av en annan uppfattning.

– Det finns inga förutsättningar för militären att genomföra en sådan. De vill inte ta över med en ekonomi som är i sank. Pentagon vill heller inte se en militärkupp.

– Folket tillkämpade sig en demokratisk öppning, men demokratin har vi ännu inte. Kampen fortsätter.

 

Föraktet för OAS´ generalsekreterare Luis Almagro växer i hela Latinamerika för hans tjänster till den venezuelanska oppositionen och USA

27 januari 2011: Nicolas Maduro (till höger), då utrikesminister i Chavez´ regering utbyter dokument med Jose ´Pepe´ Mujicas utrikesminister Luis Almagro under ett statsbesök i Venezuela. I dag är förbindelserna med Almagro på fryspunkten. Maduro är president och Almagro OAS´ generalsekreterare som enligt Maduro stöder högeroppositionen och USA:s krav på att utlösa den Demokratiska Chartan helt öppet. FOTO: PRESIDENCIA MIRAFLORES.

Två uruguayare, Almagro och Mujica möter svidande kritik av svenska i Uruguay

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-06-09 / I samband med krisen i Venezuela har två uruguayare kommit i blickpunkten; Luis Almagro, generalsekreterare i de Amerikanska Staternas Organisation (OAS) och Jose ´Pepe´ Mujica, Uruguays förre president. Deras franka och direkt odiplomatiska uttalanden har konfronterats med en våg av kritik från vänstern i Latinamerika och sympati från USA och kontinentens höger.

– Jag har stor respekt för (Nicolas) Maduro men det betyder inte att jag inte kan säga annat att han är galen, galen som en get”, sa Mujica, pressad av journalister efter att Maduro hade försvarat sig mot Almagros attack på Maduro som anklagades för ”diktaturfasoner”.

Mujica i presidentpalatset hos Chavez 2011
med Simon Bolivar i bakgrunden.FOTO: PRESIDENCIA MIRAFLORES

Uttalandet citerades av en hel medievärld, framför allt de korporativa medierna med bedövande påverkan på opinionen i världen. Nästan alla förteg dock att Mujica i november 2015 hade sagt ”Tack adjö till våra relationer”, och brutit med sin förre utrikesminister, Luis Almagro, just för dennes personliga odiplomatiska utfall mot den venezuelanska regeringen.

– Almagro har ett tungt ansvar som ordförande för OAS. Som sådan gör han dock allt som passar USA bäst. Mujica lever högt på den där ”vise filosof-ikonmyten”. Det är egentligen inte annat än en massa ordtrams som inte betyder någonting. Men han har ju lyckats dupera en massa folk som inte känner den verkliga egotrippade typen Mujica.

Den kritiska salvan om duon Mujica-Almagro avlossar svenskan Gunnel Lindblom, bosatt i Montevideo och aktiv i vänstern i Uruguay sedan snart 35 år.

Från Vietnam till Uruguay

Gunnel Lindblom i Uruguay sedan 35 år.

Hon har ett helt liv bakom sig i solidaritetsarbete. Det började med Vietnam och fortsatte sedan med Latinamerika där hemma i Järfälla i Storstockholm. I kölvattnet av militärkupperna i Uruguay, Argentina och Chile anlände tusentals politiska flyktingar till Sverige. Efter att militärdiktaturen gradvis drog sig tillbaka i Uruguay efter förlusten i folkomröstningen 1985, började även planerna på att resa dit med sin dåvarande pojkvän, en politisk flykting från Uruguay. Och så blev det i början av 1990-talet och efter det har hon inte återvänt till Sverige.

Hur ser hon på det Uruguay som Tupamaros och den Breda Fronten (Frente Amplio) drömde och planerade för och där ´Pepe´ Mujica var en?

Breda Frontens historiska program

– Vi i vänstern anser väl allmänt att inriktningen och all ekonomisk, social och internationell politik har varit helt fel, efter att den intog regeringsmakten i mars 2005. Man har totalt ignorerat Frente Amplios historiska program, som 2005 var rätt urvattnat jämfört med 1971 då det antogs. Men det hade ändå hade de grundläggande idéerna, menar Lindblom.

Det som betraktades som "Sydamerikas Schweiz" har öppnat sig helt för det transnationella industri- och det spekulativa finanskapitalet. Landsbygden har tagits över av cellolusa- och sojaindustrin och tvingat bort tiotusentals småbrukare.

Uruguay genomlider, trots vad som sägs, en ekonomisk kris med priser som nästan kan jämföras med svenska men där lönerna hamnar långt under. Gunnel Lindblom menar att om vänsteralliansen hade följt det som den hade lovat hade det varit lättare att få arbete och med någorlunda anständig lön, hjälp till arbetare att skapa kooperativ.

– De privata pensionsfonderna skulle ha avskaffats. Allas tillgång till rent vatten har röstats in i grundlagen 2005, men aldrig respekterats. Tillgång till anständig bostad, utan att nästan en hel lön går till att betala hyra, och tillgång till livsmedel till anständiga priser, inte exportpriser, som faktiskt fanns på kvartersmarknader ända fram tills för 25 år sedan. Statlig fungerande sjukvård och undervisning med anständiga löner och gratis läkemedel. Fungerande och billig kollektiv transport. Och vi skulle kunnat vara medlemmar i ALBA. Nu har vi kontinentens dyraste bränsle, förmodligen dyraste mat och över 500 slumområden, de är det enda som växer, säger hon kritiskt.

”Den vänstern gillar vi”

Hur ser hon på Mujica då? Han tas emot i Vita huset och Obama och flera av Latinamerikas högerpresidenten säger att ”den vänstern som Mujica representerar gillar vi”!

– Allt det där har gjort att han själv verkar tro på sin position som ”popstjärna”. Personen Mujica är ett helt eget kapitel, oerhört egocentrisk. Och han har blivit mycket värre sen han var president. Till pensionärerna sa han att ”vad ska dom med pengar till, dom kan ju ändå inte ta med dom i kistan!”. Eller:

– För att få sälja lite apelsiner till USA var jag tvungen att ta emot fem galningar från Guantánamo, sa samme Mujica i början av maj i den argentinska staden Cordoba.

Och det var också mot Argentinas förra president Christina Fernandez de Kirchner som Mujica fällde i april 2013:

– Hon är värre än en enögd gammal käring!

Den förre presidenten ´Pepe´ Mujica skräder inte orden och verkar ta sig rätten att utdela adjektiv vem det behagar, från Maduro till Cristina Fernandez, Argentinas förra president till fem av USA:s fångar på Guantanamobasen som han kallade för ´fem galningar´ som han tog emot för att få sälja apelsiner till USA.

Eukalyptus och Monsantosoja

Gunnel Lindblom har lätt att hålla sig för skratt inför den dåliga smaken av humor och anser att den i stället leder till att dölja de verkliga problemen i Uruguay. Någon politisk konfrontation mellan ”höger-vänster” i landets kongress existerar knappt, menar Lindblom.

– Sedan 2005 har de slakterier som inte har lagts ner sålts till brasilianskt kapital. Den gamla anrika läderindustrin överlever nätt och jämt. Det blir allt vanligare att man lastar hela lastfartyg fulla med levande djur, kvigor och ungtjurar, lamm och får som går till Turkiet och andra länder i närheten eller till Kina. Inget blir kvar här.

Under den här perioden har också Monsantosojan invaderat landet, där det inte redan var fullt med eukalyptusplanteringar. Den argentinska sojaindustrin har invaderat eftersom den inte betalar exportskatte.

Markpriserna har gått upp oerhört mycket efter att det i princip är fritt fram för att köpa mark. Följden har blivit att de små familjejordbruken som blev omringade av eukalyptusodlingar har fått alla brunnar uttorkade och tvingats därifrån, liksom dom som blev omringade av GM-soja och besprutade.

– När ”Montes del Plata” (Stora Enso o Arauco) skrev sitt hemliga kontrakt med staten för att bygga världens största massafabrik i Conchillas, Colonia, krävde företaget att få odla eukalyptus 200 km runt fabriken. Marken, framför allt i Colonia och San José, som hade varit högklasserad och hade mycket mjölkproduktion, klassades om som skogslämplig, det vill säga dålig för jordbruksmark.

Gayäktenskap och marijuanaförsäljning

Denna regeringspolitik skrivs det knappt ett ord om i internationell press. Däremot de uppmärksammade besluten som gay-äktenskap, offentlig marijuanaförsäljning och en abortlag som Gunnel kallar för ”risig”.

– Saldot av Mujicas regering är en fortsatt nyliberal politik och närmande till USA och dess ”kolonier” här. Ingen kontroll på internationellt kapital, fritt fram att köpa mark och göra vad man vill med den, inklusive förorena och ett närmande till Stilla Havs Alliansen.

– Vi hade i hemlighet hamnat med i TISA-förhandlingarna 2013. Men det tog hus i helvete när det kom fram och Frente Amplios medlemsbas tvingade Vázquez att dra oss ur det. Men de kommer att försöka senare, precis som dom har insisterat på att vi ska vara med i TPP.

– Mujica har sålt sin ”image” internationellt, visat upp sej som nån sort filosof och tänkare, en före detta gerillakrigare som nu blivit en gammal vis man. Allt det där är totalt ytligt och genomfalskt, en teater som han spelar och som alltför många har ramlat dit på, han verkar ju till och med tro på det själv.