martes, 21 de junio de 1988

Raul Sendic, legendarisk Tupamarosledare besöker Sverige: “Demokratin frånvarande I Uruguay”!


 



TUPAMAROSLEDAREN RAUL SENDIC (1925-1989)

Nedanstående reportage är från den 21 juni 1988. Många i Sverige har frågat om just den mytomspunne legendariske Tupamarosledaren RAUL SENDIC. Och i mitt arkiv hittade jag nedanstående text som är ett referat från hans besök i Kallhälls Folkets Hus en söndag i mitten av juni 1988 och som publicerades den 21 juni 1988 i dåtida autentiska dagstidningen Norrskensflamman.

Den 28 april 1989, det vill säga 10 månader efter mötet i Kallhäll avled Sendic av sviterna av den bestialiska tortyr han hade utsatts för att militärjuntans bödlar under sina 13 år, totalt isolerad i fängelset.

Militärjuntan var en bricka i `OPRATION CONDOR´, vars arkitekt var USA-presidenten Richard Nixons högra hand, Henry Kissinger.

D.E.

…………….

Raul Sendic, legendarisk Tupamarosledare besöker Sverige:


“Demokratin frånvarande I Uruguay”!

– Av Dick Emanuelsson —

JÄRFÄLLA (Nfl) Revolutionärer kan likvideras fysiskt, men deras verk lever alltid vidare hos folket. Raul Sendic, obestridlig ledare för Tupamaros är en av dem. I över 13 år satt han fängslad i diktaturens Uruguay. Spår efter tortyren märks och är iögonfallande.

Han har svårt för att tala.

– När han greps 1972 av militären sköts han i ansiktet. Kulan trängde in i ena kinden, klippte av en del av tungan och gick ut ur den andra kinden, berättar en av de församlade uruguayarna för Flamman. Han har kommit för att lyssna på den folkkäre och högst respekterade arbetarledaren som just nu genomför en europaturné.

Efter att han släpptes 1985 blev han opererad på Kuba för de skador han åsamkats i munnen. Men helt återhämtad är han inte.

Gäckade militären

Tupamaros var organisationen som ständigt gäckade militären. Den politiska inspirationen hämtade de från den kubanska revolutionen.

De väpnade attackerna mot militären och industriledarna gav organisationen stora sympatier, framför allt bland ungdomen, men även bland arbetare och bönder. Sendic själv, kom från sockerbruken där han organiserade lantarbetarna.

Vid valet 1972 erhöll Tupamaros politiska gren ”26:e Mars” 80.000 av de 300.000 rösterna som vänsterfronten Frente Amplio erhöll. Hela vänstern ökade sin andel av väljarkåren markant. Arbetarrörelsen var på frammarsch och det skrämde de härskande klasserna och USA–imperialismen. I juni 1973 grep en militärjunta makten.

Militärens gisslan

Men det var inte alla som tyckte att Tupamaros taktik och strategi var den rätta. Polemiken mellan den traditionella vänstern och Tupamaros var ofta hård och kom att få vissa återverkningar även i exil.

Men de gemensamma arbetsuppgifterna var större än meningsskiljaktigheterna.

Arbetet för de politiska fångarna var en sådan. Diktaturen sa rent ut att de höll Raul Sendic som sin gisslan. Varje angrepp mot militären kunde betyda döden för Tupamarosledaren.

Men kampen går inte att stoppa, och det var inte heller Raul Sendics önskan. Tvärtom, menade han inifrån fängelset, kampen mot fascisterna måste intensifieras, vilket skedde, framför allt i och med inledningen av 1980-talet.

Åldrats men kompromisslös

Han har hunnit att fylla 57 år men ser mycket äldre ut efter den svåra tortyr han genomlidit under gång. Blicken är flackande och när Flamman intervjuar honom fäster han inte ögonen på mig en enda gång. Håret är kritvitt liksom större delen av det väl ansade skägget.

Men trots det utåt svaga fysiska intrycket, är han lika järnhård och kompromisslös i sin inställning till sitt folks problem.

– Repressionen fortsätter, även om den inte är lika intensiv som under diktaturen, säger han. De väpnade styrkorna är intakta. Ingen av de ansvariga för mord och tortyr har straffats för sina brott mot Uruguays folk.

Och det är den stora frågan i dagens Uruguay. Tusentals medborgare dödades, försvann, torterades och fängslades under de 12 år militären satt vid makten.

När massmobiliseringarna och den kraschade ekonomin tvingade militären att överlämna makten till de civila politikerna 1985, ställde folket också krav på att de skyldiga skulle rannsakas en gång för alla. De ville inte veta av en ”Punto Final”, lagen som stiftades i Argentina och som frikände och gav alla militärer amnesti för begångna brott.

Men de två traditionella partierna Colorado och Nacional tog över makten på villkor att militären inte skulle antastas.

Folkomröstning

Detta väckte den folkliga vreden. Vänsterfronten Frente Amplio (FA) och en rad andra politiska och sociala organisationer igångsatte en namninsamling som krävde att en folkomröstning skulle avgöra frågan om straffrihet eller inte.

Tupamaros och dess politiska gren, MLN, ingår visserligen inte i Frente Amplio, kristdemokraterna har inlagt sitt veto mot detta. Men MLN har deltagit i arbetet med folkomröstningen. Och Raul Sendic är nöjd:

– I dag har mer än 25 procent av alla röstberättigade skrivit på och kräver en folkomröstning. Denna kommer att genomföras i slutet av året, berättar han.

Raul Sendic har fortfarande ett starkt stöd hos lantarbetarna. Han står i ledningen för organisationen ”Movimiento por la Tierra”, Rörelsen för jord. När han beskriver situationen för sina medlemmar är han bitter.

Lantarbetarna

– Lönerna ligger i dag, 15 år efter kuppen, 30 procent under nivån innan kuppen. Diktaturen sänkte de fattiga lantarbetarnas löner med 50 procent. Vi har lyckats återta cirka 15 procent. Men situationen är mycket svår.

De utländska ekonomiska intressena har alltid varit starka i Uruguay. Engelsmännen byggde upp en deformerad infrastruktur där alla järnvägar gick från landsbygden i riktning mot hamnstaden Montevideo. Exporten av kött och hudar var det främsta skälet till denna infrastruktur.

Landets bördiga mark har militären till stora delar lagt i träda.

– Av de 400 000 lantarbetare som fanns 1973 återstår bara 260 000. Arbetsdagen är 10 till 12 timmar per dag. Lönen är den lägsta i landet.

Jordreform

Behovet av en jordreform menar Sendic är nödvändigt.

– Vi har en jordreform på programmet. Men det finns inget gehör hos de politiska krafterna. Vi hade en diskussion på 60-talet om detta, men inget har konkretiserats.

Uruguay går en hård tid till mötes. Den ekonomiska krisen har kraftigt förvärrats. De utlandslån och den skuld som denna givit upphov till, känns i varje arbetarfamilj.

Samtidigt har den organiserade kampen, framför allt från fackföreningsrörelsens sida gett resultat. I förra veckan genomfördes en generalstrejk med en hundraprocentig uppslutning. Barrikader restes på Montevideos gator.

Ny militärkupp?

Inför den situationen och med folkomröstningen som skall genomföras i slutet av november i bakgrunden är det många som har farhågor om en eventuell militärkupp. Men Raul Sendic är av en annan uppfattning.

– Det finns inga förutsättningar för militären att genomföra en sådan. De vill inte ta över med en ekonomi som är i sank. Pentagon vill heller inte se en militärkupp.

– Folket tillkämpade sig en demokratisk öppning, men demokratin har vi ännu inte. Kampen fortsätter.

 


Raúl Sendic, legendario líder Tupamaros visita Suecia: “¡Democracia ausente en Uruguay”!

 martes, 21 de junio de 1988


 

El líder de los TUPAMAROS RAÚL SENDIC (1925-1989)

El informe a continuación es del 21 de junio de 1988. Muchos en Suecia han preguntado por el legendario líder Tupamaros RAUL SENDIC . Y en mi archivo encontré el texto que sigue, que es un resumen de su visita a la Folkets Hus de Kallhäll un domingo a mediados de junio de 1988 y que fue publicado el 21 de junio de 1988 en el entonces auténtico diario Norrskensflamman.

El 28 de abril de 1989, es decir, 10 meses después de la reunión de Kallhäll, Sendic murió a causa de las consecuencias de las torturas bestiales a las que había sido sometido por los verdugos de la junta militar durante sus 13 años de aislamiento total en prisión.

La junta militar fue un peón de la “OPERACIÓN CÓNDOR”, cuyo arquitecto fue la mano derecha del presidente estadounidense Richard Nixon, Henry Kissinger.

Dick Emanuelsson

…………….

Raúl Sendic, legendario líder Tupamaros, visita Suecia:


“¡Democracia ausente en Uruguay”!

– Por Dick Emanuelsson —

JÄRFÄLLA (Nfl) Los revolucionarios pueden ser liquidados físicamente, pero sus obras siempre vivirán entre el pueblo. Raúl Sendic, líder indiscutible de los Tupamaros es uno de ellos. Durante más de 13 años estuvo preso en la dictadura de Uruguay. Las huellas de tortura son visibles y notorias.

Tiene dificultad para hablar.

– Cuando fue arrestado en 1972 por los militares, le dispararon en la cara. La bala entró por una mejilla, cortó parte de la lengua y salió por la otra, le cuenta a Flamman uno de los uruguayos reunidos. Ha venido a escuchar al querido y muy respetado líder laboral, quien actualmente se encuentra en una gira europea.

Después de su liberación en 1985, fue sometido a una cirugía en Cuba por las lesiones que sufrió en la boca. Pero no está completamente recuperado.

Evadió a los militares

Los Tupamaros fueron la organización que constantemente eludió a los militares. Su inspiración política fue la Revolución Cubana.

Los ataques armados contra los dirigentes militares e industriales le dieron a la organización una gran simpatía, especialmente entre los jóvenes, pero también entre los trabajadores y los campesinos. El propio Sendic provenía de los ingenios azucareros, donde organizó a los trabajadores agrícolas.

En las elecciones de 1972, el ala política tupamaro "26 de Marzo" obtuvo 80.000 de los 300.000 votos que obtuvo el izquierdista Frente Amplio. Toda la izquierda aumentó significativamente su participación en el electorado. El movimiento obrero estaba en ascenso y asustaba a las clases dominantes y al imperialismo estadounidense. En junio de 1973, una junta militar tomó el poder.

Rehén militar

Pero no todos pensaron que la táctica y estrategia de los Tupamaro eran las correctas. La polémica entre la izquierda tradicional y los tupamaros fue a menudo feroz y tuvo ciertas repercusiones incluso en el exilio.

Pero las tareas comunes eran mayores que las diferencias de opinión.

El trabajo con los presos políticos fue uno de ellos. La dictadura dijo abiertamente que tenían como rehén a Raúl Sendic. Cualquier ataque a los militares podría significar la muerte para el líder tupamaro.

Pero la lucha no se puede detener y ese tampoco era el deseo de Raúl Sendic. Por el contrario, argumentó desde dentro de la prisión, es necesario intensificar la lucha contra los fascistas, lo que ocurrió especialmente a principios de los años 1980.

Envejecido pero inflexible

Ha cumplido 57 años, pero parece mucho mayor después de las severas torturas que sufrió durante su viaje. Su mirada es fugaz y cuando Flamman lo entrevista ni siquiera me mira una vez. El cabello es de color blanco tiza, como la mayor parte de la barba bien cuidada.

Pero a pesar de su aparente debilidad física, es igualmente duro e inflexible en su enfoque de los problemas de su pueblo.

“La represión continúa, aunque no es tan intensa como durante la dictadura”, asegura. Las fuerzas armadas están intactas. Ninguno de los responsables de los asesinatos y torturas ha sido castigado por sus crímenes contra el pueblo de Uruguay.

Y esa es la gran pregunta del Uruguay de hoy. Miles de ciudadanos fueron asesinados, desaparecidos, torturados y encarcelados durante los 12 años que los militares estuvieron en el poder.

Cuando las movilizaciones masivas y el colapso de la economía obligaron a los militares a entregar el poder a políticos civiles en 1985, el pueblo también exigió que se investigara a los culpables de una vez por todas. No querían ni oír hablar de un "Punto Final", la ley que se sancionó en Argentina y que absolvió y amnistió a todos los militares por los crímenes cometidos.

Pero los dos partidos tradicionales, Colorado y Nacional, tomaron el poder con la condición de que no se atacara a los militares.

Referéndum

Esto despertó la ira popular. El izquierdista Frente Amplio (FA) y otras organizaciones políticas y sociales lanzaron una petición exigiendo la realización de un referéndum para decidir si se permite o no la impunidad.

Los Tupamaros y su rama política, el MLN, no están incluidos en el Frente Amplio, pero la Democracia Cristiana lo ha vetado. Pero MLN ha participado en los trabajos sobre el referéndum. Y Raúl Sendic está satisfecho:

– Hoy en día, más del 25 por ciento de todos los votantes elegibles han firmado y están exigiendo un referéndum. Esto se implementará a finales de año, dice.

Raúl Sendic todavía cuenta con un fuerte apoyo entre los trabajadores agrícolas. Es el líder de la organización “Movimiento por la Tierra”. Cuando describe la situación a sus miembros, se muestra amargado.

La tierra del sol naciente

– Los salarios hoy, 15 años después del golpe, están un 30 por ciento por debajo del nivel anterior al golpe. La dictadura redujo los salarios de los trabajadores agrícolas pobres en un 50 por ciento. Hemos conseguido recuperar aproximadamente el 15 por ciento. Pero la situación es muy difícil.

Los intereses económicos extranjeros siempre han sido fuertes en Uruguay. Los ingleses construyeron una infraestructura deformada donde todos los ferrocarriles discurrían desde el campo hacia la ciudad portuaria de Montevideo. La exportación de carne y pieles fue la principal razón de esta infraestructura.

Los militares han dejado en gran medida baldías las tierras fértiles del país.

– De los 400.000 trabajadores agrícolas que existían en 1973, sólo quedan 260.000. La jornada laboral es de 10 a 12 horas diarias. El salario es el más bajo del país.

Reforma agraria

Sendic cree que es necesaria una reforma agraria.

-Tenemos una reforma agraria en la agenda. Pero no hay respuesta de las fuerzas políticas. Ya discutimos sobre este tema en los años 60, pero no se llegó a nada concreto.

Uruguay atraviesa un momento difícil. La crisis económica ha empeorado significativamente. Los préstamos extranjeros y las deudas que han generado se sienten en todas las familias de la clase trabajadora.

Al mismo tiempo, la lucha organizada, especialmente desde el movimiento sindical, ha dado resultados. La semana pasada se realizó una huelga general con una participación del 100 por ciento. Se levantaron barricadas en las calles de Montevideo.

¿Nuevo golpe militar?

Ante esta situación y con el referéndum que se celebrará a finales de noviembre de fondo, muchos tienen preocupaciones ante un posible golpe militar. Pero Raúl Sendic tiene una opinión diferente.

– No existen condiciones para que los militares lleven a cabo semejante cosa. No quieren tomar el poder con una economía que está en ruinas. El Pentágono tampoco quiere ver un golpe militar.

– El pueblo luchó por una apertura democrática, pero todavía no tenemos democracia. La lucha continúa.