TUPAMAROSLEDAREN
RAUL SENDIC (1925-1989)
Nedanstående
reportage är från den 21 juni 1988. Många i Sverige har frågat om just den
mytomspunne legendariske Tupamarosledaren RAUL
SENDIC. Och i mitt arkiv hittade jag nedanstående text som är ett referat
från hans besök i Kallhälls Folkets Hus en söndag i mitten av juni 1988 och som
publicerades den 21 juni 1988 i dåtida autentiska dagstidningen
Norrskensflamman.
Den 28
april 1989, det vill säga 10 månader efter mötet i Kallhäll avled Sendic av
sviterna av den bestialiska tortyr han hade utsatts för att militärjuntans
bödlar under sina 13 år, totalt isolerad i fängelset.
Militärjuntan
var en bricka i `OPRATION CONDOR´, vars arkitekt var USA-presidenten Richard
Nixons högra hand, Henry Kissinger.
D.E.
…………….
Raul Sendic, legendarisk Tupamarosledare besöker Sverige:
“Demokratin frånvarande I Uruguay”!
– Av Dick Emanuelsson —
JÄRFÄLLA (Nfl) Revolutionärer kan
likvideras fysiskt, men deras verk lever alltid vidare hos folket. Raul Sendic,
obestridlig ledare för Tupamaros är en av dem. I över 13 år satt han fängslad i
diktaturens Uruguay. Spår efter tortyren märks och är iögonfallande.
Han har
svårt för att tala.
– När han
greps 1972 av militären sköts han i ansiktet. Kulan trängde in i ena kinden,
klippte av en del av tungan och gick ut ur den andra kinden, berättar en av de
församlade uruguayarna för Flamman. Han har kommit för att lyssna på den
folkkäre och högst respekterade arbetarledaren som just nu genomför en
europaturné.
Efter att
han släpptes 1985 blev han opererad på Kuba för de skador han åsamkats i
munnen. Men helt återhämtad är han inte.
Gäckade militären
Tupamaros
var organisationen som ständigt gäckade militären. Den politiska inspirationen
hämtade de från den kubanska revolutionen.
De väpnade
attackerna mot militären och industriledarna gav organisationen stora
sympatier, framför allt bland ungdomen, men även bland arbetare och bönder.
Sendic själv, kom från sockerbruken där han organiserade lantarbetarna.
Vid valet
1972 erhöll Tupamaros politiska gren ”26:e Mars” 80.000 av de 300.000 rösterna
som vänsterfronten Frente Amplio erhöll. Hela vänstern ökade sin andel av
väljarkåren markant. Arbetarrörelsen var på frammarsch och det skrämde de
härskande klasserna och USA–imperialismen. I juni 1973 grep en militärjunta
makten.
Militärens gisslan
Men det var
inte alla som tyckte att Tupamaros taktik och strategi var den rätta. Polemiken
mellan den traditionella vänstern och Tupamaros var ofta hård och kom att få
vissa återverkningar även i exil.
Men de
gemensamma arbetsuppgifterna var större än meningsskiljaktigheterna.
Arbetet för
de politiska fångarna var en sådan. Diktaturen sa rent ut att de höll Raul
Sendic som sin gisslan. Varje angrepp mot militären kunde betyda döden för
Tupamarosledaren.
Men kampen
går inte att stoppa, och det var inte heller Raul Sendics önskan. Tvärtom,
menade han inifrån fängelset, kampen mot fascisterna måste intensifieras,
vilket skedde, framför allt i och med inledningen av 1980-talet.
Åldrats men kompromisslös
Han har
hunnit att fylla 57 år men ser mycket äldre ut efter den svåra tortyr han
genomlidit under gång. Blicken är flackande och när Flamman intervjuar honom
fäster han inte ögonen på mig en enda gång. Håret är kritvitt liksom större
delen av det väl ansade skägget.
Men trots
det utåt svaga fysiska intrycket, är han lika järnhård och kompromisslös i sin
inställning till sitt folks problem.
–
Repressionen fortsätter, även om den inte är lika intensiv som under
diktaturen, säger han. De väpnade styrkorna är intakta. Ingen av de ansvariga
för mord och tortyr har straffats för sina brott mot Uruguays folk.
Och det är
den stora frågan i dagens Uruguay. Tusentals medborgare dödades, försvann,
torterades och fängslades under de 12 år militären satt vid makten.
När
massmobiliseringarna och den kraschade ekonomin tvingade militären att
överlämna makten till de civila politikerna 1985, ställde folket också krav på
att de skyldiga skulle rannsakas en gång för alla. De ville inte veta av en
”Punto Final”, lagen som stiftades i Argentina och som frikände och gav alla
militärer amnesti för begångna brott.
Men de två
traditionella partierna Colorado och Nacional tog över makten på villkor att
militären inte skulle antastas.
Folkomröstning
Detta
väckte den folkliga vreden. Vänsterfronten Frente Amplio (FA) och en rad andra
politiska och sociala organisationer igångsatte en namninsamling som krävde att
en folkomröstning skulle avgöra frågan om straffrihet eller inte.
Tupamaros
och dess politiska gren, MLN, ingår visserligen inte i Frente Amplio,
kristdemokraterna har inlagt sitt veto mot detta. Men MLN har deltagit i
arbetet med folkomröstningen. Och Raul Sendic är nöjd:
– I dag har
mer än 25 procent av alla röstberättigade skrivit på och kräver en
folkomröstning. Denna kommer att genomföras i slutet av året, berättar han.
Raul Sendic
har fortfarande ett starkt stöd hos lantarbetarna. Han står i ledningen för
organisationen ”Movimiento por la Tierra”, Rörelsen för jord. När han beskriver
situationen för sina medlemmar är han bitter.
Lantarbetarna
– Lönerna
ligger i dag, 15 år efter kuppen, 30 procent under nivån innan kuppen.
Diktaturen sänkte de fattiga lantarbetarnas löner med 50 procent. Vi har
lyckats återta cirka 15 procent. Men situationen är mycket svår.
De utländska
ekonomiska intressena har alltid varit starka i Uruguay. Engelsmännen byggde
upp en deformerad infrastruktur där alla järnvägar gick från landsbygden i
riktning mot hamnstaden Montevideo. Exporten av kött och hudar var det främsta
skälet till denna infrastruktur.
Landets
bördiga mark har militären till stora delar lagt i träda.
– Av de 400
000 lantarbetare som fanns 1973 återstår bara 260 000. Arbetsdagen är 10 till
12 timmar per dag. Lönen är den lägsta i landet.
Jordreform
Behovet av
en jordreform menar Sendic är nödvändigt.
– Vi har en
jordreform på programmet. Men det finns inget gehör hos de politiska krafterna.
Vi hade en diskussion på 60-talet om detta, men inget har konkretiserats.
Uruguay går
en hård tid till mötes. Den ekonomiska krisen har kraftigt förvärrats. De
utlandslån och den skuld som denna givit upphov till, känns i varje
arbetarfamilj.
Samtidigt
har den organiserade kampen, framför allt från fackföreningsrörelsens sida gett
resultat. I förra veckan genomfördes en generalstrejk med en hundraprocentig
uppslutning. Barrikader restes på Montevideos gator.
Ny militärkupp?
Inför den
situationen och med folkomröstningen som skall genomföras i slutet av november
i bakgrunden är det många som har farhågor om en eventuell militärkupp. Men
Raul Sendic är av en annan uppfattning.
– Det finns
inga förutsättningar för militären att genomföra en sådan. De vill inte ta över
med en ekonomi som är i sank. Pentagon vill heller inte se en militärkupp.
– Folket
tillkämpade sig en demokratisk öppning, men demokratin har vi ännu inte. Kampen
fortsätter.
